life noir

Ibland skulle det vara skönt att se allt i svartvitt, eller hur? Tänk inga grälla färger som stör ditt sinne. Riktigt vilsamt kan jag tycka att bara få betrakta den vita snön och nakna trädgrenar som sträcker sig mot en ljus himmel.Vintern är ganska vacker i sin färglöshet egentligen. Våren och sommaren är riktigt påträngande med sina grälla färger i skrikigt grönt och solgult och eldigt rött. Man kan inte undvika sommarens färger - de pockar på uppmärksamhet och förvränger ens sinnen så att man knappt kan sova om nätterna. Inte för att jag har något emot att vara lite rastlös och sömnlös om somrarna. Men just nu gillar jag det kalla, färglösa och svartvita.

Inspirerad av ett program om Film Noir, 1940-talets kriminalfilm, försökte jag mig på lite klassiskt svartvitt foto. Tänk spänning, drama, mystik och romantik i en härlig blandning. (Bilder från Pinterest).

Eftersom jag samtidigt ville dokumentera några vintageklänningar, så  behövde jag en fotograf. Efter lite mutor tog mannen snällt ett stadigt grepp om kameran, kollade att grannen inte var ute och skottade snö och så pang!

Klänningen är en svart skönhet från 1940-talet. Konstfullt broderade fickor och klädda knappar vid handlederna och framtill. Handsydd <3
Lite frusen av fotandet blev det ett glas sherry i vårt vintriga växthus.Min eleganta 30-talare i spets och vinrött från engelska Kent.Glamour.

Känner mig som en riktig finsk kvinna i 30-talsklänningen från Amerika. Så skön och så grön är denna.Vantarna har mamma stickat till mig på 80-talet.

Sedan tänkte jag att en av våra katter skulle få vara med och se sådär ondskefull ut som Film Noir katterna. Men det lyckades inte speciellt bra. Hur får man en nätt Maja Gräddnos att se ut som djävulens sändebud? Återkommer...

Jag har en känsla av att jag kommer tillbaka till detta spännande svartvita tema.Tills dess ska jag njuta av den enkla svartvita tillvaron innan livet föds på nytt och tränger sig på med sina dofter och färger som ingen kan motstå.