Vy över Gamla stan

Vart vi än går vet jag Stockholm är vår

när vi går hem genom stan

Här går vi med en tyst melodi

ensamma i hela stan

Med Monica Zetterlunds toner i huvudet upplevde vi Stockholm under morgontimmarna. Vi strosade genom Söder och såg stan vakna till liv. När vi kom till Gamla stan var det nästan folktomt och solen letade sig fram genom de smala gränderna och skapade spännande skuggor på husväggarna. 

Dimman låg som ett skirt täcke över Söders höjder tidigt på morgonen...

Vilken härlig känsla att vandra genom Gamla stan i arla morgonstund och beundra de vackra byggnaderna. 

Tyska kyrkan

Medeltida bygglädje

Storkyrkan i Gamla stan

Medeltida färgprakt vid Stortorget. Varför kan vi inte ta modell?

Efter en väl tilltagen hotellfrukost var vi beredda på shopping. Vi fick gå in i en butik per familjemedlem. 

Jag valde denna butik. För den som inte är invigd i vintage-världen kan nämnas att Beyond Retro är en butikskedja som finns i Sverige och London. De importerar kläderna från USA. Jag fick god hjälp av serviceinriktad personal och fick med mig en hel korg med kläder i provhytten, vilket föranledde djupa suckar av mannen. Jag gick dock ut med bara en av klänningarna till allas lättnad.

Världens hittills godaste sushi och dumplings avnjöts på en liten, mysig restaurang

Seglade hem....

Här bor en miljon

säg hör de den ton som Stockholm nu spelar för dem

De far härifrån långt bort härifrån

men Stockholm det är ju vårt hem

Bli vuxen

Eftermiddag i Fäboda i början av oktober 2015

Efter min bemärkelsedag så har jag funderat ganska mycket och djupt på vad som är positivt med att bli i min ålder. Det har tagit flera veckor att komma fram till något. 

Först och främst kan jag konstatera att jag börjar bli vuxen. På ett positivt sätt då. Motgångar blir inte så stora längre; "been there - seen that" ungefär. Ibland överraskar jag mig själv med att tänka riktigt kloka saker. Positiv sak nr 1: Man blir klokare! Man kan i bästa fall dela med sig av sina erfarenheter. Både till dem som vill lyssna och till dem som inte vill...

Positiv sak nr 2: Man har många goda minnen. Det går att gräva fram tjugotals fotoalbum (jo det fanns sådana förr) och kolla på allt man gjort. Inte för ofta dock. Det är lätt att bli sentimental av att se på barnen när de var små. (Framför allt ska man inte ta fram fotona när tonårsbarnen har kompisgänget hemma). Positiv sak nr 3: Man blir glad över små händelser. Kanske för att det inte längre händer så mycket - men ändå. 

Positiv sak nr 4 hänger ihop med föregående; man uppskattar livet, familjen och vännerna mer. Det känns inte så viktigt att prestera. Det egna värdet hänger inte ihop med prestationerna. Fokus är mera på omgivningen - det är bra! Slutligen nr 5: Je ne regrette rien. Att man kan säga det alltså - hittills i varje fall. Men det finns mycket kvar som bör göras: klättra på stegar på lodrät bergsvägg, hoppa fallskärm (ja, ja tandemhopp då), kolla på pyramiderna, Machu Picchu, få barnbarn, skriva den där historiska romanen som länge funnits i tanken...

Här är några av de små händelserna som gör livet roligare. Röka fisk i utegrillen. Ja den blev klar!

Kaffe på uteservering i grannstaden i slutet av september!

I gott sällskap av tonårssonen.

Asiatiskt och spännande detaljer som piggar upp!

Diehl klocka från Alla tiders antikt

Vintageklänningar i nya favoritfärgen grön och kängor från ModCloth