söndag 16 augusti 2015

VINTAGE


Nu är det gamla skåpet som jag drömt om så länge på sin plats i vårt kök. Vi hämtade hem det från Purmo för ett par veckor sedan. Lådorna och hyllorna är målade på insidan. Tyvärr gillade inte den gamla möbeln att ligga utomhus under restaureringsarbetet, så att den fick en del sprickor i fasaden. Jag får ta och ge skåpet ännu en ansiktsupplyfting.

Charmigt eller hur? 


Och massor av utrymme för antikt porslin och plåtsaker.

Inför jobbstarten var det också dags att förnya garderoben med lite nygamla plagg. Klänningar förstås, vad trodde ni?

En lekfull 50-talare med båttema från Hoochie Mama Jane i Helsingfors.


En 30/40-talare som påminner mig om den underbara och gripande TV-serien Indian Summers.



Och en riktig 40-talspärla för lite varmare dagar. Hemsydd av en tant i Sverige. Älskar kragen!


Båtliv




Kan man komma närmare frihetskänslan än när man sitter i en båt och vinden nästan tar andan ur en? Det tror inte jag. Båtsommaren 2015 går inte till historien som den allra bästa, men sensommaren bjuder ännu på många sköna turer i skärgården. 

Vår båt är alltså den mindre av de båda på fotot. Sjöstjärnan. Efter denna sommar har jag  ändå funderat på hur skönt det vore med en hytt att krypa in i när det blåser kallt. En inombordare vore inte helt fel. Med en liten kokplatta så att man kan steka ägg...

Var det inte lite mysigare förr när folk ristade in sina bomärken på strandklipporna istället för att sätta sina avtryck på sociala medier? Båda handlar väl om samma sak; jag var här - jag existerar. På Rummelgrundet i Jakobstads skärgård finns en stor sten med inristningar ända från 1928. Någon har till och med dristat sig till att rista in en segelbåt. Namnbärarna är borta sedan lång tid tillbaka, men varje sommar läser någon deras namn. Ganska fantastiskt, eller hur?



Vår skärgård är det vackraste vi har i vårt land. Varje blomma blir så utsökt vacker i sin karga miljö. Gul fetknopp lyser som guld bland klipporna... 






Kattmyntan (Vänderoten) trivs i den karga miljön...

Liksom kärleksörten den fina och den lysande blå strandveronikan...





Och människorna...



Som vågar sig på sommarens sista (?) dopp!


Skördetid



Cassoulet grytan med kyckling får illustrera en av de saker som är sköna med hösten. Man skördar det som förhoppningsvis växer i trädgården och smakar på sommarens minnen. 

Att odla gurka i växthus var en ny upplevelse för mig. En mycket positiv sådan. Av tre plantor har vi hittills fått flera rejäla gurkor och några små stackare är på kommande. Jag har dock lärt mig att gurkor behöver vatten. I stora mängder.





Tomater får vi också trots att de skulle ha önskat mer sol än denna sommar kunnat erbjuda. Det skulle kanske ha räckt med två plantor per kruka. De små liven behöver mycket näring.


Bilden är tagen för ett par veckor sedan. Nu är de rödare om kinderna.



De knubbiga paprikorna är en fröjd för ögat. Jag drev upp en massa chili i år och lärde mig att jag kanske borde satsa på färre plantor per kruka. Jag trodde länge att frukterna skulle utebli, men när jag kollade närmare så såg jag att de visst fanns där; dolda bland bladen. Dessa ska bli röda, så jag väntar tålmodigt.




Chili

Blommor är inte riktigt min grej, men jag försöker sköta om de växter som fanns i vår trädgård när vi flyttade in. Min favorit är den vita bondpionen och rosbuskarna. Kan inte förstå varför humlorna envist fördrar rosornas tunga sötma framför pionens härligt fruktiga doft.

Pionernas skönhet blev inte långvarig. Regnet kom och tog dem. Här är en bild från när det begav sig i mitten av juli...



Efter att blommorna blommat ut så får vi sätta vårt hopp till denhär krabaten. Ifjol fick vi flera solvarma druvklasar och i år har vinrankan producerat massor av klasar. Tyvärr har sommaren varit för solfattig för att de ska hinna bli färdiga innan frosten kommer. Tror jag i allafall. Men vi sätter vårt hopp till en het höst!