måndag 27 april 2015


Lindansaren







Plötsligt satt han där på ledningen, den lilla krabaten, alldeles stilla satt han och blickade 
lugnt och värdigt ut över världen. Efter en stund tog han ett vigt skutt och landade i närmsta tall. Han fick mig att tänka på att det vore hälsosamt att ibland byta perspektiv, att se världen ur en annan synvinkel. Det krävs ganska mycket mod. Att bryta invanda rutiner och tänka nytt. Jag är inte lika modig som en ekorre. Men tanken är svindlande; möjligheterna finns.


Han svävade som tyngdlös
Han dansa' som i trance
Det var så obeskrivligt vackert
att vi förstod att det är sant
att man kan trotsa alla lagar
att man kan bryta alla band
och att det inget finns i världen
som en mänska inte kan
Ur Lindansaren, Mikael Wiehe





Världen sedd från högre höjder


En gång om året kör vi upp till Lappland för att åka slalom. Fria vidder och vinden som får ögonen att tåras och hjärnan att kännas urblåst är precis vad som behövs för att vi ska orka ge järnet under maj månad. Vi fick en solig dag i slalombackarna och den är vi tacksam för. Vi klev av ekorrhjulet för en stund...


Utmaning

De röda slalomskidorna och pjäxorna är mina. Vintageskidor - förstås!




lördag 18 april 2015

 Axelvaddarna, sömmarna, stilen




Jag kan inte tänka mig något elegantare än en klänning eller dräkt från 40-talet. Det är stil! Mitt under krigstid och tygbrist skapades ett nytt mode. Kvinnorna kortade 30-tals klänningarna för att få dem mer funktionella. Arbetslivet kallade. Det fanns tydligen också regler för hur mycket tyg som fick användas, eftersom krigsindustrin behövde sitt. Kjolarna var smalare än tidigare och axelvaddar kompletterade den strikta, men ack så kvinnliga, looken. 

"Rosie the Riveter" skapades för att uppmuntra kvinnorna att arbeta inom krigsindustrin.



Det är troligen så att kvinnorna jublade när "The New Look" skapades på 50-talet med smal midja, färggranna tyger och vida kjolar, men jag fascineras mest av 40-talets stilrena, enfärgade plagg. Dessutom bryr jag mig inte alls om 50-talets så kallade getingmidja...

Jag älskar filmer som utspelar sig på 40-talet. Då får man dregla över detta vackra mode. "The Imitation Game" - kanske årets bästa film. Kan man få tips på flera filmer som denna?



Solen vågar inte visa sig denna kalla vår. Dags för en tekopp och "Summertime" av Billie Holiday. Då kanske det går att drömma sig bort till heta sommarnätter...











fredag 17 april 2015

                                 Silk velvet dress (Etsy)

30-tals fägring


Fick nyss en överraskning. För flera månader sedan blev jag förälskad i en 30-tals klänning som fanns på vintageaffären Hoochie Mama Janes fb-sida. Jag frågade om pris och storlek och då kunde försäljaren inte hitta klänningen. Idag hade jag ett meddelande om att klänningen var återfunnen. Nu blev jag alltså med ny klänning igen totalt oplanerat. Positivt är att varan skickas från Helsingfors, så portot blir lågt denna gång!



Ny vintagepärla. Foto från Hoochie Mama Jane

Jag är mycket förtjust i 30-talsklänningarnas puffärmar och vackra halslinningar. De flesta klänningar från detta årtionde brukar tyvärr vara väldigt dyra eller väldigt små i storleken.


Vacker 30-talsklänning i spets från Etsy. Finns kvar - har inte köpt denna...


På 1930-talet experimenterade man med nya material trots att tidsepoken egentligen inte tillät ekonomiska utsvävningar. Festklänningarna är ofta sydda i sammet eller siden och rayontyget användes för vardagskläder. En dam vid namn Madeleine Vionnet uppfann draperingstekniken "bias cut" och denna användes flitigt vid klänningstillverkningen. Filmerna påverkade klädstilen under 1930-talet. Hollywoodglamour. Tänk Jean Harlow och ylledräkt med pälskrage eller negligé , www.vintagefashionguild.org 

Flapper dress fotad på Det Kungliga Teater i Köpenhamn. 1920-1930-tal



torsdag 16 april 2015

Tutordag



Idag ska jag delta i ett seminarium tillsammans med gymnasiets tutorer. Lämplig outfit idag är sjömansklänning (HM) och skor i 40-talsstil (ModCloth). Skorna kan bli lite obekväma om vi ska göra samarbetsövningar, men då åker skorna av!


Folkhälsan hade ordnat tutorträffen för våra studerande och oss handledare med duktiga studerande från samhällspedagogutbildningen i Åbo som dragare. Tutorerna fick prova på fartfyllda samarbetsövningar och vi fick paj och kokosbollar.

Vighet...

Fartfylld stolstafett som kräver balans













































 och precision







söndag 12 april 2015

Nostalgi

Terazzohörnet april 2015


Hemstad betyder för mig Jakobstad. I  folkmun kallad Jeppis. För alla invånare som varit unga i Jeppis betyder Terazzohörnet något speciellt. Det var där man träffade jämnåriga och umgicks när man upptäckte stan i tonåren. Man kollade in andra, visade upp sig och blev synlig. 

Terazzo var egentligen namnet på baren som fanns i byggnadens andra våning. Ursprungligen fanns det en uteterass med fantastisk utsikt över stadscentrum. I Terazzohörnet fanns också ett en krog och dansställe som hette Källarn. Den blev mångas andra hem under tonårstiden. Kön till Källarn var lång. Vintertid förfrös man nästan fötterna efter ett par timmar i kön. Men det var värt det. 

Nu är Terazzohörnets saga snart slut och byggnaden får ge vika för nya visioner. "Lyckliga gatan du finns inte mer. Du har försvunnit med hela kvarter", som i sången. Ändå känns förändringen positiv. Dags för något nytt. Jeppiskänslan sitter inte i en byggnad utan i känslan man har för sin hemstad och alla minnen. Nostalgi.




Musikalen Natten är ännu ung var en skön upplevelse. 70-talets klasskamp, sökandet efter en identitet och framförallt musiken. För mig känns det som att Jakobstad är en musikstad. Alla dessa band som har sitt ursprung i stan. Musikhuset skapar många möjligheter och det syns även i musikalen.

Helgen erbjöd förutom en musikalisk upplevelse också solsken. Fröna kom äntligen i sina krukor under Moses stränga uppsikt.




Söndagen avslutades på bästa sätt med lite sakletning på gammal vind. Fynden bestod av två underbara klänningar. Båda av tjockt härligt bomullstyg. Den ena fabrikstillverkad och har märkningen Tarja. Den andra hemsydd med fina puffärmar.Nu väntar dom på att få sig ett bad. Tyvärr är den blommiga för liten för mig. Få se vad sömmerskan kan göra. Annars blir den till salu.

Det gamla skåpet har jag alltid gillat. Det skulle passa utmärkt i vårt kök. Behöver lite kärlek och mycket färg.

























lördag 11 april 2015

Vintage vindar




Vintageklänningarna vädrar sig i vårsolen. Observera färgkodningen! 

Tyvärr ger våra Österbottniska vindar inte mycket i vintageväg. Det mesta återanvändes hos oss under 40- och 50-talen. Dessutom fanns inget överflöd av klänningstyg direkt. De flesta av mina klänningar har sitt ursprung i USA och är införskaffade från Etsy eller Ebay. Jag har lärt mig vad mitt midjemått är i inch. Det måste man veta!

Ebay är den billigare varianten, eftersom man kan bjuda på plagget och har man is i hatten har man vett att sluta bjuda när priset övergår ens budget. Man kan dock räkna med att stiga upp mitt i natten, eftersom de flesta buden läggs de sista minuterna innan tiden går ut och Ebay följer amerikansk tidszon.

Stockholm är säkerligen ett mekka för dom som vill göra second hand fynd. Har man ärende till Stockholm kan man fynda i de många second hand affärer som finns på Söder. Beyond Retro inte att förglömma! Bra prisnivå där också. Den som vill dregla över vackra, men ack så dyra, vintageklänningar kan kolla in webbsidan www.adoredvintage.com

Även Helsingfors har sina pärlor, Mekkomania, Play It again Sam, Frida Marina och Ansa för att nämna några. Om du inte har möjlighet att besöka dessa så går det att handla via deras Fb sidor. Åbo har en intressant affär nämligen Vintage Eijas, vilken jag kommer att besöka om ett par veckor.

Våra lokala loppisar har sällan äldre vintage än 70-talare. Men aldrig vet man vilka fynd man kan göra. Det är charmen med loppisar!
Tyllklänning från 50-talet (Ebay)



Älsklingen - 1930-tals rayon klänning  (Etsy)
Rayon klänning oanvänd 40-tal (Ebay)



























1940-tal chartreuse rayon (Etsy)

Gingham klänning med bolero 50-tal (Ebay)





















fredag 10 april 2015

Dapper cat Moses

Kattliv


Inget hem är fullkomligt utan katter, så därför har vi två. En tredje katt vore inte helt fel, men den starkaste rösten i familjen har uttalat sitt enväldiga nej.

Frassen är kung. Han har varit så länge i vår familj att vi nästan talar samma språk. Det räckte länge innan frassen och husse blev vänner, men nu är de så nära som en man och hans katt kan bli. Moses vill helst ligga på husses mage. Säkert ett uttryck för dominans. Det enda som kan få denna trygga, sociala frass ur balans är nya pojkvänner eller storstädning. Således händelser som inte inträffar särdeles ofta i familjen. Det som händer i dessa situationer är att Moses gör bort sig. Gärna på pojkvännens kvarglömda kläder eller i sonens chokladjulkalender. Ett par jular har chokladkalendern hamnat utanför dörren. Delvis med en ny fyllning av något som liknar apelsinisglass.

Vår andra katt är en timid kattfröken vid namn Jama. Namnet beror inte på bristande fantasi, utan har sin naturliga förklaring i att kattungen James saknade snopp. Namnbyte var enklare än könsbyte. Moses går alltid före Jama till matskålen, men å andra sidan vinner Jama alla fajter. Kattfröknar har vassa klor.

Fina Fröken Jama




Husses och Moses fredagsmys





onsdag 8 april 2015

Nål och tråd

Pins and needles


Trodde väl aldrig att jag skulle behöva syskrinet som min mor förärade mig på åttiotalet när jag flyttade till studieorten. Men nu är det bara så att vintageklänningar och nål och tråd hör i hop som ler och långhalm. Varje helg tillbringar jag några timmar med att tråckla ihop det som brustit under veckan. Jag använder nämligen mina vintageplagg på jobbet. De är till för att användas!

En hundraåring måste få ha små blessyrer. Det kan vara midjesömmen som släppt, en fåll som hänger, en knapp som behöver förstärkas i sin söm. Celluloidknappar och bakelitknappar är inte lätta att ersätta. Jag trivs med att sitta och knåpa på klänningarna. Skänker en tanke till de kvinnor som sytt dem. De flesta av mina vintageklänningar är handsydda. Det är bara detdär med att att hitta nålsögat som stör mig...

Tvätta vintage är en hel vetenskap. Det är riskabelt att tvätta en hundraårig skör skönhet. Vissa källor säger att tvätta vintagekläder är absolut no, no. Jag handtvättar alla införskaffade plagg för hand. Tycker att det funkar bra med sidentvål och en skvätt vinäger. Vitvinsvinäger kan användas till mycket, förutom till matlagning. Vintageplagget får en bättre doft och lär bibehålla färgen vid tvätt. Sedan gäller det att torka plant och stryka på avigsidan med handduk som skydd för plagget. 

Överlag har jag haft goda erfarenheter av att tvätta vintageklänningar. Den värsta upplevelsen var rayon crêpe klänningen som blev 20 centimeter kortare och ett par storlekar mindre. Det funkade dock att stryka den lilla pärlan. Man vill inte tvätta sina godbitar väldigt ofta. Det är bäst att använda underklänning och att vädra. Svettskydd är även en bra uppfinning som borde tas i bruk på nytt. Vi tvättar säkerligen ihjäl våra kläder nuförtiden.

Luktar vintageklänningar gammalt då? Jo det gör dom. Många klänningar har hängt på en vind eller liknande i många, långa år. Med tvätt och med vädring försvinner den starkaste odören tycker jag. Lite gammalt får det väl dofta. Jag tycker att doften känns både mysig och trygg. 



Spetsklänning på tork


måndag 6 april 2015

Bokskatten på mommos vind


H.C. Andersens sagosamling

Den största skatten på mommos vind var en låda med böcker. Allt från sagoböcker till Kitty och Biggles. Jag slukade dessa böcker och läste dem om och om igen. 

Första skolåret drabbades jag av alla barnsjukdomar som fanns, nästan. Mässlingen, påssjukan, röda hund, scharlakansfeber. Jag var ständigt prickig i nästan ett helt år. Men jag hade hunnit lära mig en sak första skolhösten; jag kunde läsa. Böckerna blev mitt käraste sällskap när jag låg i sjuksängen. Jag minns att mina föräldrar lånade två stora sagosamlingar på biblioteket. Kanske Tusen och en natt? Jag har ett foto där jag ligger nerbäddad och läser i en enorm bok. Minns ännu känslan av spänning - en helt ny värld!

Mommos bokskatt bestod av min mors och hennes syskons ungdomsböcker från tidigt 50-tal. Jag var speciellt fascinerad av den tecknade serien Pelle Snusk som handlade om en pojke som vägrade låta klippa naglarna och dom växte sedan ut som långa trädrötter på Pelle. Det var väl meningen att små oskyldiga barn skulle skrämmas till lydnad av dessa sedelärande berättelser. Jag kände mest nyfikenhet inför de makabra historierna. Det fanns också en flicka som lekte med tändstickor och så fattade hennes klänning eld och hon brann upp. Två katter sitter och gråter vid askhögen på slutet. Jag minns att jag tyckte synd om katterna.

I mommos boklåda fanns även Pippi i Söderhavet och en spännande saga om en prinsessa som flydde genom en skog och halkade på en spång. Där fick man utöka sitt ordförråd! Prinsessan hette Esmeralda och därav fick älsklingskatten bära det pampiga namnet Esmeralda. Den katten var seg. Hon levde över tjugo år.

Jag hade nyutgivna Kittyböcker i min bokhylla, men inget gick upp mot de gamla Kittyböckerna. Kitty var mycket snyggare på de gamla pärmarna; snyggare frisyr och kläder. Jag och mina  kompisar funderade mycket över varför hennes hårfärg ändrade hela tiden. Det fanns också en bokserie om en häftig tjej som hette Lotta. Hon gjorde bort sig hela tiden. Det var kul.

Jag vet inte hur böckerna i mitt liv påverkat mig, men de har absolut gjort livet mer spännande! Tänk Hemliga trädgården, Black  Beauty, Narnia, Muminböckerna...

Många år senare fick jag nya aha-upplevelser utav litteraturen. Jag fick möjlighet att upptäcka Emily Brontes Wuthering Heights (helt magisk) och förlorade mig i Kafkas mardrömsvärld. Jag läste ryska författare som kändes konstiga och märkte att jag tyckte om det. Litteraturupplevelserna har definitivt berikat mitt liv. Ganska mycket tack vare bokskatten på mommos vind...


Pelle Snusk http://www.wenner.net/?artikelid=B874



Broderier

Sekelskiftes monogram

Finns det någon som ännu broderar sina initialer på linnen och handdukar?

Förundras över den tid och omsorg som kvinnorna satte på att brodera på dukar och nattsärkar. Kanske det handlade om att bli lyckligt gift? I allafall är det ett hantverk som inte borde glömmas bort. I min garderob hänger moster Selmas nattsärk med bedårande spetsbyxor och snirkligt broderade initialer; S.L. Moster Selma var min morfars moster förresten. Fullt så gammal är ju inte jag ;)

Troligen broderade kvinnorna sina initialer när de var unga och ogifta. Nattsärken härstammar från sekelskiftet, men är alldeles vit och fin ännu. Den får hänga synlig som ett minne från tidigare sekels kvinnokraft.

Min mor har en monogrambok i sin ägo. Tänk om jag skulle försöka mig på lite plattsöm?

Kolla in nattbyxorna; spetsen, banden, knappar i sidorna...





söndag 5 april 2015

Årets vildeste musical


Ros från etsy.com



Ser fram emot Cabaret på Det Kunglige Teater i Köpenhamn! Dit åker jag och mina kära kolleger i maj. Dags att läsa romanen bakom skapelsen, Goodbye to Berlin.

Minns ni filmen Cabaret med Liza Minelli? Jag var troligen ganska ung när jag såg den på TV. Jag blev i allafall oerhört fascinerad av de konstiga dräkterna och den sminkade killen; groteskt och häftigt på samma gång. Liza Minelli var fantastiskt snygg med sina enorma lösögonfransar. Money makes the world go round...


http://kglteater.dk





Klänningarna från 1930-talet är helt underbara! Långa, kvinnliga, vackra tyger, rosetter, sammet. Jag skulle gärna äga en av dessa fantastiska skapelser, men även priset är fantastiskt. Tyckte ändå att det skulle lämpa sig med lite sammet och rosor inför föreställningen i Köpenhamn, så det blev denna. Inte 30-tal, men ändå...



www.etsy.com





Farmors blus

Nostalgitripp.

Denna skira blus fann jag nyligen i barnens utklädningslåda. Minns att jag och min kusin gillade att klä ut oss och jag fick behålla blusen i samma veva.


"Naantalin kukkatehdas" är tillverkaren. Åldern är svår att gissa - kanske 60/70-tal. En liten nostalgitripp blev det när jag satte ut fotot på Facebook och mina släktingar kände igen blusen. Farmor lär ha haft blå dräkt och vit hatt till denna. Hon var en slank dam, så det är en blus i liten storlek. Gör sig bra som väggdekoration tycker jag.

Naantalin kukkatehdas inledde förresten sin verksamhet 1935 och avslutade 1972. På Nådendals kommuns sidor kan man läsa att tillverkaren ursprungligen sydde blommor på sina klänningar. Därav namnet "blomfabriken". Så sött! De tillverkade även löskragar, näsdukar, förkläden, handväskor och dockor. Under krigstiden sydde man upp uniformer. 

Klädernas historia är fascinerande. Har man en sådan tur att det införskaffade vintageplagget har en märkning så kan man kolla upp tillverkaren via fashionguild.org

När det gäller vintageklänningar fascinerar mig den ursprungliga bärarens historia allra mest, men den förblir oftast höljd i dunkel...


Vårkänning


Påskhimmel och kristallkrona - utmärkt kombination

Det är något visst med kristallkrona mot klarblå vårhimmel.
Vårkänslor väcks till liv och växthusets krukor gapar tomma och påminner mig om att det är dags. "Du måste börja driva upp nu om det ska bli något av det", sa en van växthusägare till mig igår. Fröpåsarna är införskaffade; grön chilipeppar och röd chilipeppar. Stolta namn såsom Jamaican Bell, Jalastar, Pardon och Lombardo. Jag älskar chili! De små fröna måste få komma i jorden. Det är dags nu, i morgon...För i kväll ska jag sitta på hustrappan och dricka vin och njuta av solens sista värmande strålar denna påsklördag.

Waiting to become chili peppers!

Vintageklänningarna

Mors 50-tals klänningar i vårsolen

Jag har fått frågan ett par gånger; varför gillar du gamla klänningar? 

Säkert i all välmening, men med en viss underton av "medelålderskris på gång?" Frågan är helt relevant. Jag frågar mig själv detsamma ibland. Har kommit fram till följande: förutom att gamla klänningar är vackra och "one of a kind" så ligger svaret faktiskt långt tillbaka i barndomen.




Mommos vind - en outsinlig skattkammare där jag tillbringade flera timmar och rotade runt bland mors och hennes systrars grejor. Dagböcker från ungdomsåren (som jag naturligtvis aldrig läste, men som var så hemliga med sitt lilla hänglås i silver), filmstjärnekorten från femtiotalet och alla dessa vackra kvinnliga filmstjärnor med röda läppar och onaturligt stor byst, biobiljetter och stenkakor med Elvis och Little Richard.

Jag var ett ensamt barn, inga syskon. Oftast så älskade jag ensamheten och trivdes gott och väl i mitt eget sällskap. Där på mommos vind kunde jag fantisera om en svunnen tid där allt verkade vackert och hemlighetsfullt. Jag hittade ett par av min mors femtiotalsklänningar och tyllunderkjolar. Tyvärr var mommo väldigt duktig på att återanvända kläder och de klipptes till "mattrasor" utan pardon. Men två klänningar tog jag hand om och de hänger i min garderob. Jag har  själv använt dem på 50-tals dans i sjunde klass. De har även fått stå till tjänst under dotterns utklädningslekar. Nu använder jag dem inte längre av onämnbara orsaker. Men de har sin historia så de får hänga kvar på sina galgar. Notera förresten rosenklänningens galge med vaddering av strumpbyxor...

Filmstjärnekort från mommos vind

Det var även på mommos vind som jag fann något som varit viktigt i mitt liv, nämligen böcker. Återkommer till detta en annan gång.