Askungen och jag

Då var det dags för julfest; glittrande festklädda människor, sång och dans och kryddig glögg. Fast inte för mig, nej, för undertecknad drabbades dagen före jullovet av en elak liten bakterie som band fast mig i sänghalmen. "Nåja, vad är en bal på slottet, den kan vara trist och tråkig och... alldeles, alldeles underbar!" Får trösta mig med några höjdpunkter från senaste veckor.

Första advent tillbringade vi i Åbo med mor och far och på kvällen lyssnade vi till Florakören och Brahe Djäknars julkonsert som var så mäktig att spiran på Åbo Domkyrka darrade. Jo, jag lovar. Eller så var det stormen, den som hotade att blåsa bort allt och alla.

Inne i kyrkan ljus och värme och utanför rasar snöstormen...

Morgonen nalkades ljus och stilla och då var världen åter ny. Vi besökte julmarknaden och beundrade knälånga stickade sockor med spetsbård, smycken av sirlig koppartråd, drack glögg och lyssnade på unga Carol singers med målbrottsröster.

Vårt hotell hade en alldeles ljuvlig frukostrestaurang i avslappnad 60-talsstil. Vi gick en tur längs Aura å som låg glasklar och stilla och lät träden spegla sig i vattnet.

Gröna december

Vad gör man då när julen inte blir sådär julkortsvit som man förväntat sig? Man kan t.ex glittra till det lite extra på hemmafronten eller pynta smått i växthuset.

 

Eller så kan man avnjuta julskinkan en månad på förhand. Huvudsaken man mår bra. Jag mår också bra när jag får lufta en festklänning eller ställa till 50-års fest tillsammans med min man och dennes kompis

Festens dekor var i vintagestil blandad med lite julkul. Tyckte att det blev spännande med rosor på mossbädd i tekoppar i engelsk stil (loppisfynd). Vintagekänslan förstärks av några välnötta band.

Den festen var lika fin som en bal på slottet. Vi har mycket gemensamt Askungen och jag!

Vy över Gamla stan

Vart vi än går vet jag Stockholm är vår

när vi går hem genom stan

Här går vi med en tyst melodi

ensamma i hela stan

Med Monica Zetterlunds toner i huvudet upplevde vi Stockholm under morgontimmarna. Vi strosade genom Söder och såg stan vakna till liv. När vi kom till Gamla stan var det nästan folktomt och solen letade sig fram genom de smala gränderna och skapade spännande skuggor på husväggarna. 

Dimman låg som ett skirt täcke över Söders höjder tidigt på morgonen...

Vilken härlig känsla att vandra genom Gamla stan i arla morgonstund och beundra de vackra byggnaderna. 

Tyska kyrkan

Medeltida bygglädje

Storkyrkan i Gamla stan

Medeltida färgprakt vid Stortorget. Varför kan vi inte ta modell?

Efter en väl tilltagen hotellfrukost var vi beredda på shopping. Vi fick gå in i en butik per familjemedlem. 

Jag valde denna butik. För den som inte är invigd i vintage-världen kan nämnas att Beyond Retro är en butikskedja som finns i Sverige och London. De importerar kläderna från USA. Jag fick god hjälp av serviceinriktad personal och fick med mig en hel korg med kläder i provhytten, vilket föranledde djupa suckar av mannen. Jag gick dock ut med bara en av klänningarna till allas lättnad.

Världens hittills godaste sushi och dumplings avnjöts på en liten, mysig restaurang

Seglade hem....

Här bor en miljon

säg hör de den ton som Stockholm nu spelar för dem

De far härifrån långt bort härifrån

men Stockholm det är ju vårt hem

Bli vuxen

Eftermiddag i Fäboda i början av oktober 2015

Efter min bemärkelsedag så har jag funderat ganska mycket och djupt på vad som är positivt med att bli i min ålder. Det har tagit flera veckor att komma fram till något. 

Först och främst kan jag konstatera att jag börjar bli vuxen. På ett positivt sätt då. Motgångar blir inte så stora längre; "been there - seen that" ungefär. Ibland överraskar jag mig själv med att tänka riktigt kloka saker. Positiv sak nr 1: Man blir klokare! Man kan i bästa fall dela med sig av sina erfarenheter. Både till dem som vill lyssna och till dem som inte vill...

Positiv sak nr 2: Man har många goda minnen. Det går att gräva fram tjugotals fotoalbum (jo det fanns sådana förr) och kolla på allt man gjort. Inte för ofta dock. Det är lätt att bli sentimental av att se på barnen när de var små. (Framför allt ska man inte ta fram fotona när tonårsbarnen har kompisgänget hemma). Positiv sak nr 3: Man blir glad över små händelser. Kanske för att det inte längre händer så mycket - men ändå. 

Positiv sak nr 4 hänger ihop med föregående; man uppskattar livet, familjen och vännerna mer. Det känns inte så viktigt att prestera. Det egna värdet hänger inte ihop med prestationerna. Fokus är mera på omgivningen - det är bra! Slutligen nr 5: Je ne regrette rien. Att man kan säga det alltså - hittills i varje fall. Men det finns mycket kvar som bör göras: klättra på stegar på lodrät bergsvägg, hoppa fallskärm (ja, ja tandemhopp då), kolla på pyramiderna, Machu Picchu, få barnbarn, skriva den där historiska romanen som länge funnits i tanken...

Här är några av de små händelserna som gör livet roligare. Röka fisk i utegrillen. Ja den blev klar!

Kaffe på uteservering i grannstaden i slutet av september!

I gott sällskap av tonårssonen.

Asiatiskt och spännande detaljer som piggar upp!

Diehl klocka från Alla tiders antikt

Vintageklänningar i nya favoritfärgen grön och kängor från ModCloth

En egen dag

1 september för 50 år sedan kom denna krabat till världen. Våra barn ser smått oförstående ut när vi säger att vi är födda på 60-talet.  För dem är detta årtionde på sin höjd förknippat med Beatles och Vietnamkriget. Det är i allafall himla länge sedan!

Ett under att vi som är födda på 60-talet har överlevt egentligen. Våra föräldrar rökte i bilen med oss ungar hängandes ut genom bilfönstret i jakt på luft. Rökning var nämligen inte så farligt på 60-talet. Vi riskerade våra liv på cykel utan cykelhjälm och vi var passagerare på cykel och i bil utan bilbälten och barnsitsar. "Håll ut fötterna så att de inte hamnar mellan spolarna", sa våra föräldrar när vi åkte på pakethållaren. Vi vaccinerades inte mot alla barnsjukdomar utan vi förväntades överleva dem. Som medicin mot  örvärk fick vi en vaddtuss med nervin i örat eller så var det någon som blåste tobaksrök i vårt öra för att det lindrade så bra. 

Vi drack Rallylemonad sötad med socker och åt bullaskivor med riktigt smör på. Å andra sidan var inte smaskiga onyttigheter som pizza, hamburgare eller pasta vanligt på 60-talet. För att inte tala om chipsen som vi upptäckte först i 12-års åldern. 

Vi är riktiga överlevare vi barn av årgång 1965. Vi brände våra ryggar och löste bort skinnet i stora flagor en gång varje sommar, vi hade inga datorer eller telefoner och julens Disneyprogram och Melodifestivalen var kulturella höjdpunkter i våra liv. Vi överlevde mängdläran i lågstadiet (med nöd och näppe) och började varje skoldag med en psalm. En av mina dolda talanger är att jag kan en stor del av psalmboken utantill. 

När och om vi överlevde alla pedagogiska experiment som vi utsattes för i späd ålder, så fick vi fortsätta i högstadiet i klasser med 30 elever där många lektioner var mera cirkus än just lektioner. Det som vi lärde oss var att flyta med och inte ifrågasätta så mycket. Det fanns inte så många valmöjligheter. Kanske var det tryggt och bra? Vi fick i allafall uppleva discons genombrott och punkens glansperiod och för oss var biobesök en stor händelse i våra liv. För att inte tala om utlandsresor. Till Sverige.

När man fyller 50 år så får man en gåva av arbetsgivaren. En alldeles egen ledig dag. Jag bestämde mig för att göra denna speciella dag till min egen och göra nästan bara saker som jag tycker om.

Frukosten avnjöts i växthuset i lugn och ro...

Kattfröken ville vara med.

Plockade en blombukett till mig själv

Därefter blev det lunch och kaffe på stan med mannen i mitt liv...

som överraskade med en vacker rosbukett.

Jag avslutade stadsbesöket med lite shopping. Denna gång behövde sonen förnya sin garderob.

Däremellan var det dags att ta på sig springskorna och bege sig på långlänk. Foto saknas. Ingen vill se en svettig 50 årig kropp!

På eftermiddagen blev det kafferep med familjen och vi avnjöt en knubbig prinsesstårta.

Mor och far uppvaktade med denna fina blomuppsättning i en korg av luffarslöjd.

Kvällen avslutades med champagne. En ganska bra dag!

VINTAGE

Nu är det gamla skåpet som jag drömt om så länge på sin plats i vårt kök. Vi hämtade hem det från Purmo för ett par veckor sedan. Lådorna och hyllorna är målade på insidan. Tyvärr gillade inte den gamla möbeln att ligga utomhus under restaureringsarbetet, så att den fick en del sprickor i fasaden. Jag får ta och ge skåpet ännu en ansiktsupplyfting.

Charmigt eller hur? 

Och massor av utrymme för antikt porslin och plåtsaker.

Inför jobbstarten var det också dags att förnya garderoben med lite nygamla plagg. Klänningar förstås, vad trodde ni?

En lekfull 50-talare med båttema från Hoochie Mama Jane i Helsingfors.

En 30/40-talare som påminner mig om den underbara och gripande TV-serien Indian Summers.

Och en riktig 40-talspärla för lite varmare dagar. Hemsydd av en tant i Sverige. Älskar kragen!