onsdag 25 maj 2016

Kattliv




Våra katter är definitivt en del av vår familj. En stor del. Enligt dem själva. Katterna ägnar största delen av sin tid till att sova, vila, slappa och återhämta sig. Återhämta sig från vad? frågar man sig ibland. Fast vi vet ju inte riktigt vilket liv katterna lever om natten när vi snarkar under täcket. De kanske jobbar på som tusan; jagar, slåss, busar och utforskar nya revir.

Det var en tung natt nu igen...


Frassen Moses är husets herre. Han bevisar sin överlägsna ställning genom att lägga sig platt och tung på sin konkurrent. Orubblig ligger han där och spinner av manlig självbelåtenhet. Vi talar om frassen alltså - kungen av katt!




Moses är en sällskaplig varelse. Han gillar att softa i tv-soffan tillsammans med resten av familjen. Har inget emot en skön massage heller. 





 Det har gått lite för långt. Moses har missuppfattat saker och ting. Han tror nämligen att han är ... människa! Åtminstone ratar han all kattmat nuförtiden och äter bara maletkött, ost och det som faller från vårt matbord.



Han deltar med liv och lust i allt som resten av familjen har på gång. Vare sig det gäller att fota vintageklänningar eller...



spela guitalele tills man slocknar av utmattning



Men bakom den till synes slappa ytan döljer sig en vaken äventyrare som vill ha överblick över tillvaron.


Som bekant lättare att komma upp än ner! Ursäkta!



Vackra reserverade kattfröken Jama håller alltid svansen högt. Ibland påminner Moses henne om sin ställning som husets herre. Då får han sig en snyting. Fröken Jama har vassa klor. Hennes delvis vilda påbrå syns när hon är ute och jagar. Sommartid hämtar hon hem presenter till oss varje dag. Hon förärar oss möss och en gång till och med en kråka.





Som alla damer vet hon att visa sin fördelaktigaste sida på bild. I motsats till frassen då :)




"When you notice a cat in profound meditation,
The reason, I tell you, is always the same:
His mind is engaged in a rapt contemplation
Of the thought, of the thought, of the thought of his name:
His ineffable effable
Effanineffable
Deep and inscrutable singular Name" (from T.S Eliot "The Naming of Cats)

lördag 21 maj 2016

A lost world


Gamla svartvita fotografier på vinden i ett hem där ingen längre bor. Avbildar lyckliga stunder. 

Det känns speciellt att se på dessa foton och tänka sig att också mormor och morfar varit unga. De hade levt nästan ett helt liv innan jag kom till världen. Det tänkte jag aldrig på när jag var yngre. För mig var de bara min mormor och morfar och på något sätt hade de alltid sett likadana ut tänkte jag mig.



Detta foto visar mormor Svea och hennes syster Sylvia utanför den stiliga gula träbyggnad som tidigare var Nordmans skola i Jakobstad. Fotot togs kanske i slutet av 30-talet då mormor jobbade som hembiträde hos familjen som på den tiden bodde i huset. 






















Här är en ung mormor Svea i de sena tonåren.  Jag undrar om hon träffat sin blivande man ännu. Kanske det var han som tog fotot? Jag tror att det är på våren, eftersom hon har en blombukett i handen på den första bilden. Är det vitsippor? 

Ett par år senare förlovade sig mormor och morfar. Då var året 1940 och andra världskriget hade redan börjat.



Baktill på detta foto står det Dragsvik. Morfar gjorde militärtjänst och var kanske hemma på permission. Här poserar han med mormor Svea och sin syster Birgit. Jag tror att han ryckte in i kriget strax efter detta.





Under kriget var det vanligt att kvinnorna tjänstgjorde som sjuksystrar på krigssjukhus. Här är ett fotografi från Lagmans skola som fungerade som krigssjukhus i början av 40-talet. Mommo Svea står vid stora skåpet i mitten.


Kriget tog äntligen slut och livet återgick till det normala. Här är   morfar och mormor, mormors mor Hildur och syster Sylvia avbildade 1 maj i Skolparken i Jakobstad. Det är mitten av 1940-talet, mamma är en liten tös och hennes bror sitter i sin vagn. Damernas kappor är tidstypiska med breda axelpartier. Hattarna är ganska strikta.






Årtalet är 1949 och familjen har utökats med en liten baby. Mammas syster Britta ligger i babyvagnen. Det är 1 maj. Familjen utstrålar lycka och harmoni.





Här är mamma vid lekstugan som hennes far byggt. Fotot är taget på Kyrkostrand där familjen bodde vid denna tid. Stugan flyttade senare till Sundby och återvände till Kyrkostrand när vi tog över den i mitten av 90-talet.






Avslutar nostalgitrippen med ett foto från 1920-talet. Fotot avbildar morfars moster Selma Stenvik, född Liljeström. Hennes fina egenhändigt broderade nattkläder hänger hemma hos mig.

lördag 27 februari 2016

Tystnaden




Tystnaden är underskattad. Vi omger oss med en massa ljud hela tiden. Det är lätt att glömma hur vackert det är när det är tyst.På vintern ute i skogen, på isen och på fjället är det fullständigt tyst och fridfullt. Snön liksom bäddar in omgivningen i ett skyddande duntäcke som utestänger alla ljud. Vinden är vinterlandskapets enväldiga kompositör.

I dag tillbringade vi några timmar ute på isen i solskenet. Många andra hade tänkt likadant. Jag lät en rad med pulkor, barn och ivriga hundar gå förbi för att fota och lyssna på tystnaden. Så vackert. Den orörda snön mellan träden glittrar i vinterns svaga solstrålar och vinden har lekt fram sammetsmjuka formationer på den snötäckta isen. Istapparna på uthusets tak vittnar om solens pånyttfödelse och en annalkande vår.









Fyren på Mässkär reser sig mot klarblå vinterhimmel





Detta veckoslut blev ett bra veckoslut. Jag fann en Bambi anno 1950. Jag har alltid önskat mig en sådan...



Dessutom kom denna söta tjej hem över veckoslutet <3




fredag 5 februari 2016

life noir



Ibland skulle det vara skönt att se allt i svartvitt, eller hur? Tänk inga grälla färger som stör ditt sinne. Riktigt vilsamt kan jag tycka att bara få betrakta den vita snön och nakna trädgrenar som sträcker sig mot en ljus himmel.Vintern är ganska vacker i sin färglöshet egentligen. Våren och sommaren är riktigt påträngande med sina grälla färger i skrikigt grönt och solgult och eldigt rött. Man kan inte undvika sommarens färger - de pockar på uppmärksamhet och förvränger ens sinnen så att man knappt kan sova om nätterna. Inte för att jag har något emot att vara lite rastlös och sömnlös om somrarna. Men just nu gillar jag det kalla, färglösa och svartvita.

Inspirerad av ett program om Film Noir, 1940-talets kriminalfilm, försökte jag mig på lite klassiskt svartvitt foto. Tänk spänning, drama, mystik och romantik i en härlig blandning. (Bilder från Pinterest).








Eftersom jag samtidigt ville dokumentera några vintageklänningar, så  behövde jag en fotograf. Efter lite mutor tog mannen snällt ett stadigt grepp om kameran, kollade att grannen inte var ute och skottade snö och så pang!


Klänningen är en svart skönhet från 1940-talet. Konstfullt broderade fickor och klädda knappar vid handlederna och framtill. Handsydd <3
Lite frusen av fotandet blev det ett glas sherry i vårt vintriga växthus.Min eleganta 30-talare i spets och vinrött från engelska Kent.Glamour.





Känner mig som en riktig finsk kvinna i 30-talsklänningen från Amerika. Så skön och så grön är denna.Vantarna har mamma stickat till mig på 80-talet.




Sedan tänkte jag att en av våra katter skulle få vara med och se sådär ondskefull ut som Film Noir katterna. Men det lyckades inte speciellt bra. Hur får man en nätt Maja Gräddnos att se ut som djävulens sändebud? Återkommer...



Jag har en känsla av att jag kommer tillbaka till detta spännande svartvita tema.Tills dess ska jag njuta av den enkla svartvita tillvaron innan livet föds på nytt och tränger sig på med sina dofter och färger som ingen kan motstå.










fredag 18 december 2015

Askungen och jag


Då var det dags för julfest; glittrande festklädda människor, sång och dans och kryddig glögg. Fast inte för mig, nej, för undertecknad drabbades dagen före jullovet av en elak liten bakterie som band fast mig i sänghalmen. "Nåja, vad är en bal på slottet, den kan vara trist och tråkig och... alldeles, alldeles underbar!" Får trösta mig med några höjdpunkter från senaste veckor.

Första advent tillbringade vi i Åbo med mor och far och på kvällen lyssnade vi till Florakören och Brahe Djäknars julkonsert som var så mäktig att spiran på Åbo Domkyrka darrade. Jo, jag lovar. Eller så var det stormen, den som hotade att blåsa bort allt och alla.

Inne i kyrkan ljus och värme och utanför rasar snöstormen...


















Morgonen nalkades ljus och stilla och då var världen åter ny. Vi besökte julmarknaden och beundrade knälånga stickade sockor med spetsbård, smycken av sirlig koppartråd, drack glögg och lyssnade på unga Carol singers med målbrottsröster.






















Vårt hotell hade en alldeles ljuvlig frukostrestaurang i avslappnad 60-talsstil. Vi gick en tur längs Aura å som låg glasklar och stilla och lät träden spegla sig i vattnet.






Gröna december

Vad gör man då när julen inte blir sådär julkortsvit som man förväntat sig? Man kan t.ex glittra till det lite extra på hemmafronten eller pynta smått i växthuset.

 



Eller så kan man avnjuta julskinkan en månad på förhand. Huvudsaken man mår bra. Jag mår också bra när jag får lufta en festklänning eller ställa till 50-års fest tillsammans med min man och dennes kompis


Festens dekor var i vintagestil blandad med lite julkul. Tyckte att det blev spännande med rosor på mossbädd i tekoppar i engelsk stil (loppisfynd). Vintagekänslan förstärks av några välnötta band.






Den festen var lika fin som en bal på slottet. Vi har mycket gemensamt Askungen och jag!